| Gutniska |
Svenska |
Gutland hitti fyrsti
mathr than sum thieluar hit. tha war gutland so eluist at
thet daghum sanc Oc natum war uppj. En thann mathr quam fyrsti
eldi a land Oc sithan sanc thet aldri.
|
Gutland fann allra
först en man, som hette Tjelvar. Då var Gutland bundet av
mörka makter, så att det om dagen sjönk (i havet) och om natten
var uppe. Men denne man bar först av alla eld till landet
och sedan sjönk det aldrig. |
| thissi thieluar hafthi ann sun
sum hit hafthi. En haftha cuna hit huita stierna thaun tu
bygthu fyrsti agutlandi fyrstu nat sum thaun saman suafu tha
droymdi hennj draumbr. So sum thrir ormar warin slungnir saman
j barmj hennar Oc thytti hennj sum thair scrithin yr barmi
hennar. thinna draum segthi han firi hastha bonda sinum hann
riath dravm thinna so. Alt ir baugum bundit bo land al thitta
wartha oc faum thria syni aiga. thaim gaf hann namn allum
o fydum. guti al gutland aigha graipr al annar haita Oc gunfiaun
thrithi. thair sciptu sithan gutlandi i thria thrithiunga.
So at graipr thann elzti laut northasta thrithiung oc guti
mithal thrithiung En gunfiaun thann yngsti laut sunnarsta
|
Denne Tjelvar hade en son som hette
Havde och Havdes hustru hette Vitastjerna. Dessa två var de
första som byggde och bodde på Gutland. Den första natten,
då de sov tillsammans, drömde hon en dröm om tre ormar, som
var flätade samman i hennes barm. Och det tycktes henne, att
de sakta gled ut ur barmen. Denna dröm berättade hon för Havde
sin husbonde och han tolkade drömmen så. Allt är bundet i
ringar. Ett bebott land skall detta varda och vi skola få
tre söner. Dem gav han alla namn innan de var födda. Gute
skall äga Gutland, Graiper skall den andre heta och Gunnfjaun
den tredje. De delade sedan Gutland i tre tredingar, så att
Graiper den äldste fick norra tredingen, Gute den mellersta
och den yngste den sydligaste.
|
sithan af thissum thrim aucathis
fulc j gutlandi som mikit um langan tima at land elptj thaim
ai alla fytha tha lutathu thair bort af landi huert thrithia
thiauth so at alt sculdu thair aiga oc mith sir bort hafa
sum thair vfan iorthar attu. Sithan wildu thair nauthugir
bort fara men foru innan thors borg Oc bygthus thar firir.
sithan wildi ai land thaim thula vtan racu thaim bort thethan.
Sithan foru thair borth i faroyna. Oc bygthus thar firir thar
gatu thair ai sic vppi haldit Vtan foru j aina oy withr aistland
sum haitir dagaithi. Oc bygthus thar firir Oc gierthu burg
aina sum enn synis. thar gatu thair oc ai sic haldit. Vtan
foru vpp at watnj thi sum haitir dyna.
|
Sedan förökade sig folket, som
härstammade från dessa tre, under en lång följd av år så mycket
att landet ej kunde föda dem alla. Då lottade de bort från
landet var tredje man och alla fick rätt att ta med sig allt
som de ägde utom sin jord. Sedan ville de ogärna bege sig
bort utan for i stället till Torsburgen och bosatte sig där.
Sedan ville landet ej tåla detta utan drev dem bort därifrån.
Sedan for de till Fårö och slog sig ner där men där kunde
de inte föda sig. De begav sig därför till en ö vid Estland,
som heter Dagö, och slog sig ned där och byggde en borg, som
det ännu finns spår av. Där förmådde de ej heller uppehålla
sig, utan fortsatte längs en flod, som heter Düna. |
| Oc vpp ginum ryza
land so fierri foru thair at thair quamu til griclanz. thar
baddus thair byggias firir af grica kunungi. vm. ny. oc nithar
kunungr thann lufathi thaim Oc hugthi at ai mith ann manathr
wari. sithan gangnum manathi wildi hann thaim bort wisa En
thair annzsuarathv at ny oc nithar wari e oc e Oc quathu so
sir wara lufat. thissun thaira withratta quam firir drytningina
vm sithir tha segthi han. Minn herra kunungur thu lufathi
thaim byggia vm ny. oc nithar. tha ir thet e oc e tha matt
thu ai af thaim taka. So bygthus thair thar firir. oc enn
byggia oc enn hafa thair sumt af waru mali |
Och upp genom Ryssland for de, så långt
bort, att de nådde till Grekland. Där begärde de hos grekernas
kung att få slå sig ned i ny och nedan. Konungen lovade
dem det och han trodde, att det ej var mer än en månad.
Sedan månaden var till ända ville han visa bort dem, men
de svarade att ny och nedan var alltid och för evigt och
de vidhöll, att detta var dem så lovat. Denna deras tvist
kom omsider också upp inför drottningen. Då sade hon: "Min
herre konung, du lovade dem att slå sig ned i ny och nedan,
då är det för alltid och evinnerligen. Då må du ej taga
denna deras rätt ifrån dom." Så slog de sig ned där
och bo där och än idag hava de i sitt tal spår av vårt språk.
|
Firi than tima oc lengi eptir sithan.
Trothu menn a hult. oc a hauga. wi. oc. stafgartha. oc a haithin
guth. blotathu thair synnum oc dydrum sinum Oc filethi. mith
matj oc mundgati. thet gierthu thair eptir wantro sinnj. land
alt. hafthi sir hoystu blotan mith fulki. ellar hafthi huer
thrithiungr. sir. En smeri thing hafthu mindri blotan meth
filethi. matj. Oc mungati. sum haita suthnautar. thi et thair
suthu allir saman.
|
Före den tiden och länge därefter
trodde man på hult och hugar, vi och stavgårdar och på heden
gud. De offrade då sina söner och döttrar och sin boskap,
och bedrev blot med mat och dryck. Detta gjorde de enligt
sin vantro. Hela landet (alltinget) hade det högsta blot med
människor, eljest hade var treding sitt blot och smärre ting
hade mindre blot med boskap, mat och dryck. De kallades mat-
eller kokbröder, ty de tillredde offermåltiderna tillsammans. |
| Mangir kunungar stridu agutland
mithan hathit war. thau hieldu gutar e iemlica sithri Oc ret
sinum. Sithan sentu gutar sendumen manga tjl suiarikis En
engin thaira fic frith gart fyr than awair strabain af alfha
socn hann gierthi fyrsti frith withr suja kunung. |
Många kungar stred mot Gutland,
medan det var hedniskt. Dock behöll gutarna alltid segern
och sin rätt. Sedan sände gutarna upprepade gånger sändebud
till svearnas rike, men ingen av dem kunde skaffa fred förrän
Avair Strabain från Alva socken. Han slöt först av alla fred
med sveakungen.
|
tha en gutar hann til bathu at
fara. tha suarathi hann. Mik witin ir nu faigastan oc fallastan
giefin tha mir en ir wilin et iec fari innan slikan watha
thry wereldi. att mir sielfum. annat burnum synj minum. Oc
thrithia cunu. thy et hann war senieldr. Oc fiel kunnungur
so sum saghur af ganga gicc hann a staggathan ret withr suia
kunung. Siextighi marca silfs vm arr huert. thet ier scattr
guta so at suiarikis cunungr fiauratighi marcr silfs af thaim
siextighi. En ierl hafi tiughu marcr silfs. thinna stathgath
gierthi hann mith lanz rathj. fyr en hann haiman fori.
|
Då gutarna bad honom fara, svarade
han dem: "Ni vet att jag nu är gammal och bräcklig, giv
mig då, om jag skall ge mig in i en sådan livsfara, tre mansböter,
den första för mig själv, den andra för min egen son och den
tredje för min hustru." Ty han var, som sagorna berätta
om honom, en vis och mångkunnig man. Så ingick han i stadgad
rätt med sveakungen. 60 mark silver om året. Det är gutarnas
skatt, som skall delas så, att Svea rikes kung får 40 marker
av de sextio och jarlen 20 mark silver. Detta avtal hade redan
fastställts i landets råd innan han for hemifrån. |
So gingu gutar sielfs wiliandi
vndir suia kunung thy at thair mattin frir Oc frelsir sykia
suiariki j huerium stath. vtan tull oc allar utgiftir. So
aigu oc suiar sykia gutland firir vtan cornband ellar annur
forbuth.
hegnan oc hielp sculdi kunungur gutum at waita. En thair withr
thorftin. oc kallathin. sendimen al oc kunungr oc ierl samulaith
a gutnal thing senda. Oc latta thar taka scatt sinn. thair
sendibuthar aighu frith lysa gutum alla stethi til sykia yfir
haf sum upsala kunungi til hoyrir. Oc so thair sum than wegin
aigu hinget sykia |
Så gick gutarna av egen fri vilja
under svearnas kung, så att de kunde fritt och utan risk fara
till alla platser i Svea rike utan tull och andra avgifter.
Så äga och svearna fara till Gutland utan kornband och andra
förbud.
Skydd och hjälp skulle kungen ge gutarna, när de behövde det
och själva begärde det. Sändebud skall kungen och även jarlen
sända till gutnaltinget (gutarnas allting), för att där mottaga
skatten. Dessa sändebud skola lysa frid för gutarna att fritt
fara till alla platser över Uppsala kungs hav och detsamma
gäller för alla dem, som söka sig hit till Gutland.
|
Thaut gutar hainir
waru. thau silgdu thair mith caupmanna scap innan all land
bathi cristin oc haithin. tha saghu caupmenn cristna sithi
j cristnum landum tha litu sumir sic thar cristna Oc fyrthu
til gutlanz prestj botair af acubek hit thann sum fyrstj kierchiu
gierthi j thann stath sum nu haitir kulastethar. thy wildi
ai land thula vtan brendu hana thy callar thar en kulastethar.
|
Ehuru gutarna var
hedningar seglade de dock med köpmansvarirg till alla länder
både kristna och hedniska. Då såg köpmännen kristna seder
i kristna länder och somliga lät döpa sig där och förde till
Gutland kristna präster. Botair av Akebäck hette den man,
som byggde den första kyrkan på den plats, som nu heter Kulstäde.
Detta ville landet (alltinget) ej tåla utan lät bränna den.
Därför kallas platsen i dag för Kulstäde. |
| ha eptir than tima war blotan j
wj thar gierthi kirchiu athra. tha samu kirchiu wildi land
oc brenna tha for hann sielfr wp a. kirchiu. tha. oc segthi.
wilin ir brenna tha sculin ir brenna mik meth kirciu thissi
hann war ricr sielfr oc ricasca manz dotur hafthi hann sum
hit liccair sniellj boandi thar sum kallar stainkirchiu hann
reth mest vm than tima hann halp borairj magi sinum Oc segthi
so herthin ai brenna mann ella kirchiu hanns thy et han standr
i wi. firj nithan clintu. mith thy ficc thaun kirchia standa
obrend han war sett thar mith aldra helguna namnj innan than
stath sum nu kallar petrs kirchiu. han war fyrsti kirchia
j gutlandi sum standa ficc |
Någon tid därefter var det blot
i Vi. Där lät han bygga en andra kyrka. Denna kyrka ville
landet (alltinget) också bränna. Då klev han själv upp på
kyrkan sade: "Vill Ni bränna den, så får Ni bränna mig
tillsammans med kyrkan." Han var själv en mäktig man
och han var gift med dottern till en av de allra mäktigaste,
som hette Likkair den vise och som bodde på den plats, som
heter Stenkyrka. Han hade mest att säga till om på den tiden
och han hjälpte Botair sin måg. Och han sade så: "Låt
bli att bränna mannen och hans kyrka, fastän den är byggd
i Vi, nedanför Klinten." Så fick denna kyrka stå obränd.
Den var byggd där i alla helgons namn inom det rum, där nu
S:t Peters kyrka står. Det var den första kyrkan på Gutland
som fick stå kvar.
|
t Sithan vm nequan tima eptir lit
suer hans lickair snelli sic crisna. Oc husfoyu sina. barn
sinn oc hiskep sin allan oc gierthi kirchiu j garthj sinum.
thar nu kallar stainkirchiu han war fyrsti kirchia a landi
uppi j northasta thrithiungj.
|
När sedan någon tid hade gått,
lät hans svärfar Likkair den vise döpa sig med sin hustru,
sina barn och allt sitt husfolk och byggde en kyrka på sin
gård, som nu heter Stenkyrka. Det var den första kyrkan i
norra tredingen på Gutland. |
| Sithan gutar sagu crisna manna
sithi tha lydu thair guz buthi oc lethra manna kennu tocu
tha almennilica withr cristindomj mith sielfs wilia sinum
vtan thuang so et engin thuang thaim til cristnur .... Sithan
en menn orthu almennilica cristnjr tha gierthis kirchia annur
alandi j altinga bo han war fyrstj j mithalthrithiungi ...
Sithan warth thrithi gar a landi j farthaim j sunnarnasta
thrithiungi af thaim briscathus kirchiur allar j gutlandi
thy et menn gierthu sir kirchiur at mairu maki |
Sedan gutarna sett kristna mäns
seder, lyssnade de till Guds bud och lärda mäns undervisning
och tog enhälligt emot kristendomen av egen fri vilja och
utan tvång, så att ingen tvang dem till att bli kristna. Sedermera
då kristendomen vunnit allmänt erkännande byggdes den andra
kyrkan på Gutland i Atlingbo. Det var den första i mellersta
treningen. Sedan byggdes den tredje kyrkan i på Gutland i
Fardhem i södra tredingen. Därefter växte kyrkor upp överallt
på Gutland, allteftersom man byggde sig kyrkor till större
bekvämlighet.
|
Eptir thet sithan quam helgi olauir
kunungr flyandi af nerweigi mith schipum oc legthis j hamn.
tha sum callar acrgarn thar la helgi olaujr lengi. tha for
ormica af hainaim oc flairj rikir menn till hanns mith giefum
sium thann ormica gaf hanum tolf wethru mith andrum clenatum
tha gar helghi olauir kunungr hanum atr agin tua bulla oc
aina braithyxi. tha tok ormica withr cristindomj eptir helga
olafs kennjdomi Oc gierthi sir byna hus j sama steth sum nu
standr acrgarna kirchia thethan for helghi olauir til ierzlafs
j hulmgarthj
|
Någon tid därefter kom Olof den
helige, kungen, på flykt från Norge med sina skepp och lade
till i den hamn som heter Akergarn. Där låg den helige Olof
länge. Då for Ormica av Hejnum och många andra mäktiga män
till honom med sina gåvor. Sålunda gav Ormica honom tolv baggar
och andra dyrbarheter. Då gav den helige Olof honom i gengäld
två dryckeskar (bullor) och en bredyxa. Då tog Ormica emot
kristendomen efter den helige Olofs lära. Och han byggde sig
ett bönehus på den plats, där nu Akergarns kyrka står. Därifrån
for Olof den helige till Jaroslav i Holmgård. |
Fyr en gutland toki stethilica
withr necrum biscupi tha quamu biscupar til gutlanzs pilagrimar
til helga lanz ierusalem Oc thethan haim foru than tima war
wegr oystra vm ryzaland oc gricland fara til eirusalem thair
wigthu fyrst kirchiur Oc kirchiugartha Mith byn thaira sum
giera litu kirchiur
|
Innan Gutland på allvar utsett
någon biskop, kom biskopar till Gutland, som var pilgrimer
på väg till det heliga Jerusalem eller for hem därifrån. På
den tiden gick vägen österut över Ryssland och Grekland till
Jerusalem. Dessa vigde till en början kyrkor och kyrkogårdar
på anhållan av dem som låtit bygga kyrkorna.
|
Sithan en gutar wendus withrcristindom
tha sentu thair sendibutha til hoygsta biscups i leoncopungi
thy et hann war thaim nestr. so at mith stethdum ret quami
hann til gutlanz thann raithschep giera mith thaim forschielum
at biscuper wildi cuma af leoncopungj thrithia huert ar til
gutlanz mith tolf mannum sinum sum hanum sculdin fylgia vm
land alt mith bonda hestum so mangum oc ai flairum .
|
Sedan gutarna helt antagit kristendomen,
skickade de sändebud till den högste biskopen i Linköping,
eftersom han bodde dem närmast, så att han enligt avtal skulle
komma till Gutland för att bistå dem. Det bestämdes då, att
biskopen skulle komma till Gutland från Linköping vart tredje
år med tolv av sina män, vilka skulle följa honom runt landet
med böndernas hästar, så många och ej fler. |
| So a biscupr vm gutland fara til
kirchiu wigsla. Oc gingertha sinna taka thry borth oc ai maira
at kirchiu wigsl. heurri mith. thrim marcum. at alteris wigsl.
at borth mith tolf oyrum En alteri ainsamt scal wigias tha
en bathi iru o wigth alteri oc kirchia saman tha sculu bathi
wigias firj thry borth Oc thriar marcar penninga |
Så skulle biskopen fara kring Gutland
för att viga kyrkor. Då skulle han ha rätt att vid varje kyrkoinvigning
som gengäld kräva tre måltider och inte mera. Samt dessutom
tre mark vid varje tillfälle. Vid altarinvigning, en måltid
och 12 ören, om endast altare skulle vigas. Då både kyrka
och altare äro vigda, då skola bägge tillsammans vigas för
3 måltider och 3 mark penningar.
|
Af presti andrum huerium a biscupr
gingerth taka vm tilquemda sith thry borth Oc ai maria af
andrum huerium prestj sum ai gierthi gingerth a thy ari. taki
biscupr af huerium lausn So sum kirchiur iru til scurathar.
thair sum ai gingerth gierthu at thy bragthi. thair sculu
gingerth giera thegar biscupr cumbr atr at thrithia ari. En
hinir aigu loysa sum fyrra bragthi gingerth gierthu
|
Av varannan präst äger biskopen
taga gengäld som visitationsavgift eller 3 måltider och ej
mera. Av varannan präst, som ej utgjorde gengäld den gången
tar biskopen lösen, allt eftersom kyrkorna äro taxerade. De
som ej gjorde gengäld vi detta tillfälle, de skola utgöra
gengäld, då biskopen återkommer det tredje året och de andra
skola utgöra lösen som förra gången gjorde gengäld. |
... Cunnu dailur wartha
sum biscupr a dyma thaar sculu lendas j sama thrithiungi et
thair menn wita mest af sannundum sum thar nest boa varthr
ai thar thaun daila lent tha scal han schiautas til aldra
manna samtalan. Oc ai af thrithiungi j annan Cunnu hetningar
etha dailu mal wartha sum biscupi til hoyra at retta. tha
a hier bitha biscups quemdar. oc ai yfir fara vtan thuang
reki til. oc mikil synd sei at ai ma proastr loysa. tha scal
yfir fara millan walborga messur oc helguna messur. En ai
thar eptir vm wintr tima til walborga messur Biscup sac. j
gutlandi ier ai hoythri than thriar marcr.
|
Uppkommer tvist, som
det tillkommer biskopen att avdöma, skall denna avdömas i
samma treding, ty de som bord där närmast veta mest om sanningen.
Blir tvisten ej avdömd där, då skall den hänskjutas till alla
mäns dom (alltinget) och ej från en tredinge till en annan.
Uppstår stridigheter eller tvistmål, som det tillhör biskopen
att avdöma, då skall man avvakta biskopens ankomst och ej
fara över ha
|
Mittelalter
& Neuzeit
